Stilla står havet
Stilla är jag
Still är min ensamhet
Mina svarta dagboksblad
Jag läste lusen av min oro nyss
Sa till den: Nu är det nog!
Men då gavs mig en förljugen kyss
Det var som att dom tog och tog
Stilla är hjärtat
Stilla och kallt
Jag stillar mig och tynger mig
Men Du framförallt
Det finns så mycket jag vill säga
Men mina ord är hopplöst små
Och nästan som att jag kan se dom
Resa sig och gå
Jag sitter kvar här
Stilla mitt enda rum
Stilla och stort
Jag andas som i vakuum
Det går obeskrivligt fort
Att rasera nåt så vackert
Om du bara gör det rätt
Du måste trycka på rätt knappar
Du måste glömma vad du sett
Jag skriver ner det här så jag inte glömmer
Vad jag tänkte då
Jag skriver allt som kommer till mig
Kanske en dag ska jag förstå
Det som är grumligt ska bli klarare
Det är jag säker på
Jag skriver fastän orden är så
Obeskrivligt små
Det står lyktor upp i marken
Jag har hört om nåt slags ljus
Jag har hört om räddning, nåden
Jag har hört allting om Gud
Här sitter jag med alla tvivel
Jag tror på inget Jag tror på allt
Jag tror på dagarna som skymmer
Och att natten ska bli kall
Jag tror på natten
Jag tror på natten
Jag tror på natten
Här kommer naten