Jag känner takten av hjärtslag, och ber nu för min sak.
Håller alltid i min ryggrad, genom allt bror och svart hat. Motgångar dom fick svar, jag svär allt jag fick ta. Jag såg bilder som låg kvar och rester i mitt askfat.
För vem kunde tro att man skulle gråta i sömnen?
Fäller tårar, skriker, jag var ensam i drömmen.
Speciellt när dom ba' dömmer mig. Det är fel men dom glömmer sen, för att dom själva hamnat under den. Jag har långt brorsan under mig.
De rätt och vara trasig va? Jag menar att gå sönder.
Och i slutet av dagen, så sitter du där bunden.
Med tankar
Som kväver dig,
Och ångest
Som äter dig.
Ingen mening med livet, jag minns ju den där tärningen. Karma jao, vi kallar den, den slår dig mer än vad du tror, jag tar sanningen och packar den, förvarar allting inombords.
Inget e' försent så länge vi andas och kan ändra den.
Jag lägger handen mot hjärtat
Och jag känner att det pumpar än...
(Refräng)
Vi anda- vi anda- vi andas,
Tills vi e slut
Vi anda- vi anda- vi andas,
Tills vi e slut
Vi anda- vi anda- vi andas,
Tills vi e slut
Tills vi e slut.
(Vic vem)
Vi lever. Uh
Dom slår mot en syster, dom hugger mot en broder.
Dom mördar för kroner, lägger skuld på religoner.
Orättvisor bildar en skugga över solen.
Dom släpper kemikalier i luften över jorden
Så vi andas
Förorenad luft och den blandas
Med ciggrök och krut ifrån vapen som pangas.
Bland fötter som vandrar är där för och stanna.
Bland händer som fångats i bojjor av asfalt.
Med trasiga skuggor försöker vi dansa, men fastar i ångest och börjar att knarka.
Förgifta sen födseln, när normer blev satta.
Jag drack Coca-Cola, ur min nappflaska.
Blev vuxna för tidigt, blev väckta ur drömmen.
Vi slogs emot döden, vi lurade döden.
Vi kämpa mot världen, med väntan på lönen.
Det pumpar i bröstet, nu känner jag glöden.
Vi andas.
(Refäng)
Vi anda- vi anda- vi andas,
Tills vi e slut.
Vi anda- vi anda- vi andas,
Tills vi e slut.
Vi anda- vi anda- vi andas,
Tills vi e slut,
Tills vi e slut.