Jenny vaknar upp av ordningsmakten, som säger hörru du kan inte ligga här och dra. Så palla dig lite fort här ifrån nu då. Jenny reser sig med gråten i halsen, och tänker snälla jävlar kan ni bara låta mig va. Så hon samlar i hop sitt liv och drar. Varför, ska de va så svårt att finna sin plats i dag? Varför, ska de va så svårt att leva, och leva? Varför, ska de va så svårt att finna sitt eget jag? Varför, ska det va så svårt att leva, idag? Jennys puls går på höga växeln, hon är så trött på att leva här utan ett liv. Hon jagar sovplats som stekarna jagar sitt kokain. För Jenny e ju ingen vanlig hemlös, hon är en sån som staten har satt sitt kryss på. En sån som ingen vill veta nått av, så Jenny va tyst och. Varför, ska det vara så svårt att finna sin plats idag? Varför, ska det vara så svårt att leva, och leva? Varför, ska det va så svårt att finna sitt eget jag? Varför, ska det va så svårt att leva, idag? Varför, måste jag plågas hela vägen till graven? Säger ni och tittar på mig igen. För min mamma lärde mig att tro på vår fader. Ändå står jag här ensam och utan något hem. Varför, ska det va så svårt att finna sin plats idag? Varför, ska det va så svårt att leva här idag? Varför, ska det va så svårt att finna sitt eget jag? Varför, ska det vara så svårt att leva idag?