Mina ärr påminner mig om min gårdag Från kallt till sårbar, från allt till nåbar Alla blodiga fotspåren till modiga steg mot våren Alla dom där åren, den fallande tåren. Hur fan pallade jag såren? Vågskålen mellan ont och gott, tomt och rått, ni vet rött och blått Men idag andas jag både in och ut, livet är nu In i varje minut känner jag mig fri nu Vrider ur den gamla trasan från förr, inget rasar om du öppnar en dörr Jag svär, du lär förstå att livet idag behöver fan inte vara som du var i din gårdag För du kan inte förändra då, bara leva nu så att du och jag kan andas ut Jag kan inte förändra Hur mitt liv sett ut Men jag kan leva nu Jag kan andas ut Jag har en lång väg kvar Om än det gör ont i mig Är jag nog en lyckligare Människa Du behöver inte gå och må som du gjorde igår För vännen du förstår, du kan vända och stå här och nu Världen och du, för du är värd det du är nu Du är en människa, inget djur i en bur, ingen fånge innanför en mur Men gud! Vi kan inte ta tillbaka det som skakat dom vi älskar som vi försakat Vi kan gråta loss, be dom förlåta oss och låta oss göra om Och försöka slåss för dom som ser livet som en utmaning För utan aning så lever vi, men inte igår eller imorrn För du och jag, vi lever idag För vi ska inte leva kvar där i en värld där vi bär skuld, skam och misär Jag svär, vi ska leva nu. Vi ska andas in, vi ska andas ut Jag kan inte förändra Hur mitt liv sett ut Men jag kan leva nu Jag kan andas ut Jag har en lång väg kvar Om än det gör ont i mig Är jag nog en lyckligare Människa