Ur led är tiden Bland kvistar, klädd i siden I förgörelse evigt lovord sjunga Där i mörker finna naturens glömda tunga Och där bland skuggorna, När löven viskar var sång Att i evighet stiga ner Av eviga stämmor bli en del Vid sidan av tiden Under törnen, i tjäle föruriden Var i skarseld pä själar förevigt tugga I ljuslöst hav, i ändlös skugga I skuggspelens glömda, dunklaste vrå I djupa vatten där stillhet rår I skuggspelens glömda, dunklaste vrå I djupa vatten där ingen på oss rår Och där bland skuggorna När löven viskar var sång Att i evighet stiga ner Av eviga stämmor bli en del Där var törnen växer vilt Att bland skuggor i höstens vävnad bekläs