Somliga av oss är Drabbade, men ingen vet varför. Vi är bara helt tappade och förföljda av kaos och elände, Och vi blir bara mer och mer sabbade... Direkt från mörkrets Västerås så utdrygar jag min egen livslängd och förhalar. Men jag har levt på lånad tid i många år nu, och jag hör hur klockorna klämtar. Så nu undrar jag bara om det äntligen är stillheten och den eviga tystnaden som väntar. I denna dystopiska dimma, i staden där blodet alltid rinner. I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner. I Västerås där mörkret alltid vinner... I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne. (Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro.) För cirka 30 år sedan föddes jag här, och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär... Platsen där folk hugger varandra i ryggen och äter rohypnol för att tappa sitt minne. Platsen där man äter zyprexa och haldol för att tygla sitt ursinne, Och där leponex får folk att sluta sig i sitt inre. Platsen där alkohol och xanor framhäver ditt vansinne. I skuggorna där falskheten alltid vinner, där lojaliteten försvinner. I denna dystopiska dimma, i staden där blodet rinner. I Västra Aros där somliga bara skjuter upp och försvinner. I Västerås där mörkret alltid vinner... I denna stad av smuts, hor, ångest och vansinne. För cirka 30 år sedan föddes jag här, och sedan dess har jag bara varit till ett enda stort besvär... (Sov, sov. För en stund har du kanske en chans till ro. Bror, sov. Få en stund härifrån.)