Pojken han målar med yviga drag Han är ensam uti denna natt Se hur han står med ett ok kring sin hals Endast iklädd pyjamas och hatt Pojken gestaltar med regnbågens färger Tar från dess vackra palett Men hur han är blandar, hur penseln än far Så blir allting långtifrån rätt Så jävla svart Flickan hon dansar men stegen är svåra Hennes skor är för stora, hon faller Reser sig upp och hon borstar av skiten Hon ger aldrig upp, men hon faller Flickan hon sjunger men ingen kan höra Toner så dunkla som natten Musiken som spelar är tårar som faller Till marken som renaste vatten Så jävla svart, så jävla svart Så jävla svart, så jävla svart Minnen som målar upp bilder och toner Nyanser de aldrig har sett För hur man är blandar, hur stegen än tas Så blir allting långt ifrån rätt Så hör ni ett barn, hör ni gråten i natten Öppna er dörr på vid gavel Ställ den på glänt, som i storstadsbetongen Där en spricka ger maskrosen liv Så jävla svart, så jävla svart Så jävla svart, så jävla svart