Vågorna smeker längs skutans skrov
Deras svällande sus på mig kallar
Ner i djupet där allting förgås
Nu finns inget som kan få mig att stanna
Vinden viner och kyler min själ
Den fyller mitt ensamma segel
Med kursen mot havets oändlighet
Fjättrad och surrad vid reling
♪
Vad kommer att återstå
När jag på min färd ger mig av?
Här fanns ingenting förut
Enbart ekande tomhet, en pinande grymhet
Bara i drömmarnas flyktiga värld fick jag ro
Med ett svar
På frågor som jag aldrig ville ställa
Mig själv inför av dess innebörd
Tusentals löften lämnar jag bakom mig
Lika brutna som viljan att leva
Det finns ingen mening att bära på dem
Det finns ingen orsak att sörja
Tusentals bördor lämnar jag bakom mig
Det finns ingen mening att släpa på dem
Ensam
Ensam
Ensam
Allena står jag vid rodret till slut
Och följer kompassens beslutsamma nål
Skär genom natten mot vinterns evighet
En början, ett slut, ett mål
Aldrig mer skall solen gå upp (Aldrig mer skall solen gå upp)
Lanternan skall för alltid brinna ut
Det enda ljuset är himlen som står i brand
Det har kallat på mig, det har gett mig sin hand
Jag har inget kvar att dölja (Jag har inget kvar att dölja)
Mitt enda plagg är nu min hud
Som om någon skulle sörja (Som om någon skulle sörja)
Som om det fanns en gud
Som om slutet var en början (Som om slutet var en början)
Och döden ett förbud (Och döden ett förbud)
Som om tystnaden var ljud (Som om tystnaden var ljud)
Och ljudet en benådning
Allena står jag vid rodret till slut
Och följer kompassens beslutsamma nål
Skär genom natten mot vinterns evighet
En början, ett slut, ett mål
Aldrig mer skall solen gå upp (Aldrig mer skall solen gå upp)
Lanternan skall för alltid brinna ut (för alltid brinna ut)
Det enda ljuset är himlen som står i brand
Det har kallat på mig, det har gett mig sin hand