Ulrika Ni som gav mig gnistan Den som tände elden Där jag tänkte smida mitt svärd Ni ger mig kraft igen Elden som ni tände Brinner i mitt hjärta Snart är varje känsla förtärd Er ska jag alltid tacka Här, ett liv i skuggan utav mig Här finns ingen framtid alls för dig Aldrig min dotter Ska du få lida För att din mor är Prövad och dömd Aldrig, ska min dotter höra skymford skrikas Bakom ryggen, tystas och förlikas Det lovar och svär jag Aldrig, ska min dotter få se ögon vika Från sin blick som ogifta Ulrika, Ulrika i Västergöhl Stövlarna som trampat Knogarna som knackat Minnena av dem ger mig mod Det ger mig kraft igen Ni som gav mig hatet Det som alltid brinner Hett och underbart i mitt blod Er ska jag alltid tacka Här, ett liv i skuggan utav mig Här finns ingen framtid alls för dig Aldrig, min dotter Ska du få lida För att din mor är prövad och dömd Aldrig, ska min dotter få se ögon vika Från sin blick som ogifta Ulrika, Den fallna, fick göra Aldrig... Aldrig... Såsom Ulrika i Västergöhl