Kristina Amerika... Där skulle aldrig jag förstå ett ord av vad dom säger Jag skulle irra runt som bortbytt, främmande och vilse Har du aldrig tänkt på hur förtvivlat ensamt livet skulle bli Och har du tänkt på om man flyttar så långt bort i världen Då kan man aldrig komma hem igen, då får man aldrig Se föräldrar, syskon, vänner mer. Man mister alla på en gång Karl Oskar Utan ände låg veteåkern jag såg på bild Kristina Visst kan det hända vi får svälta lite nu i vinter Men nästa år blir säkert bättre, vi får äta upp oss då Och under tiden ska vi säkert klara oss på något sätt Kristina och föräldrarna Och har du tänkt på om man flyttar så långt bort i världen Då kan man aldrig komma hem igen Karl Oskar Utan ände... Kristina Då får man aldrig se föräldrar, syskon, vänner mer. Man mister alla på en gång (Anna föråt sig på korngrynsgröten. Den svällde i den lillas mage. Efter vinterns nödföda var gröten för stark kost. Tidigt på morgonen dog hon i sina plågor). Begravningsgästerna Kom till mig alla Alla som svälter Alla som fryser Kommen till mig Jag skall er föda Jag skall er kläda Er vedervicka Kom till mig alla Från andra sidan Oceanen Sändes en maning Vi har jorden som ni saknar Och ni har mänskorna vi behöver Här finns en fristad åt alla Kom till mig alla Alla som svälter Alla ni som fryser Kom till mig alla Enstaka droppar Blir till strömmar Mäktig är floden Det förs ett bud från granne till granne Ett bud som sprids i landskap och län Ett frö som gror i mänskornas själar Och som växer där