O store Gud, När jag den verld beskådar Som du har skapat Med ditt allmaktsord, Hur der din visdom Leder lifvets trådar, Och alla väsen Mättas vid ditt bord; |: Då brister själen Ut i lofsångsljud: O store Gud! O store Gud!:| När jag hör åskans Röst i stormen brusa Och blixtens klingor Springa fram ur skyn, När regnets kalla, Friska vindar susa Och löftets båge Glänser för min syn; När sommar vindar Susa öfver fälten, När blommor dofta Omkring källans strand, När trastar drilla I de gröna tälten Ur furuskogens Tysta, dunkla rand;