Jag minnes dig var morgon solen sänder Sitt klara ljus och lyser världen opp Min tanke städse blott till dig sig vänder Till dig som var min vän min tröst mitt hopp Jag minnes dig när middagssolen strålar Och sänder värme, liv och ljus och fröjd Mitt hjärta dig i kärleksfärger målar Och suckar sänder emot himlens höjd Jag minnes dig när aftonen sig sänker Och sveper oss uti sin slöja in Men nattens trystnad mig ej lugnet skänker Jag minnes dig, den tid då du var min