Har du någonsin märkt
Att du har något att säga
När dygnet nått fram till nattens mitt
Har du någonsin känt
Att du verkligen behövt någon
Och alla du känner har gått till sitt
Kanske flyr du då till flaskor
Och till piller
Faller långsamt härifrån
Är det ingen som bryr sig om
Kanske TV: n blir en vän när mörkret faller
Och en korvkiosk blir ditt kök
Medan tomglasen breder ut sig
I ett rum någonstans på stan
Har du någonsin märkt
Att det liv du fått börjat rasa
Och ingen stöttar trots dina rop
Då har du också märkt
Att en ensam alltid är svagast
Att hjärtat har fastnat i din hals
Det är inte svårt att knäcka en ensam människa
När hennes ensamhet blivit så stor
Hon söker efter hjälp
Hon blottar sig själv
Försöker le mot någon
Säga till någon vad hon känner
Glömma tankarna som går runt
Och som viskar om att ge upp
I ett rum någonstans på stan
Säkert sitter någon tryggt
Och myser bland sina vänner
Säger att var och en sköter sitt
För den som aldrig har hört
Hur en ensam själ kan skrika
Låser sin dörr och smuttar på sitt
Men till sist kommer var och en av oss
Att bli ensam
Och det blir värst för de som tror
Att tryggheten varar för evigt
De öppnar dörren och ber vem som helst att lyssna
När deras liv har nått sitt slut
Och de önskar att de fanns
I ett rum någonstans på stan