Alla dessa drömmar som ner i glömskan dras
De kommer upp till ytan sent vid tomma glas
Smälter som den första snön, fallen för att dö
Men de vilar där på botten av vardagsdagars sjö
Jag ser ett bortglömt liv vid ett kargt och pinat fält
Ett övergivet hus, ett träd som vinden vält
Men kanske någon någonstans har tankarna just här
Vid en namnlös by längs vägen, vid ett gammalt ståtligt träd
Vägen hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
Vart den går vet väl ingen, men vi hoppas att den når
Ända hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
Vägen hem, vägen hem
Ansikten man minns, alla namn som jag glömt bort
Försöker minnas röster, jag undrar hur det gått
Så mycket som man grunnar på en lång och nattlig färd
En gammal man på spark, man undrar vart han är på väg?
Vägen hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
Vart den går vet väl ingen, men vi hoppas att den når
Ända hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
Vägen hem, vägen hem
♪
I den tysta mörka natten hör man tiden gå
Jorden ligger nedbäddad i snö som skimrar blå
Trötta själar går till sömns och blundar, somnar in
Jag äger inte mycket men min dröm, min dröm är min
Vägen hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
Vart den går vet väl ingen, men vi hoppas att den når
Ända hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
Vägen hem, vägen hem
Vägen hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
Vart den går vet väl ingen, men vi hoppas att den når
Ända hem, bort går den, den tar oss aldrig hem
Vägen hem, vägen hem
Vägen hem, vägen hem