Jag bodde nere i backen I ett hus som dom har rivit, För ingen ville bo där För vägen skulle fram där. Så jag flytta upp på berget Det var närmare till himlen, Där nere var man laglös Med blickar mot sin rygg. Jag kan se mig själv på dagen Sitta ensam uppe på berget, Hur jag stirrar över dalen Men jag ser ju ingenting. å när solen har gått ner, å när himmelen är svart, å när lamporna har tänts, Då sitter jag där än. För i månens blåa sken, å i hjärtats tunga slag, å i hjärnans långa vindlingar Finns det inga svar. Förr så var jag som dom andra Och en jävel på å dansa, Kunde charma alla damer. Jag såg ut som Cary Grant. Nu så kan man bara skymta En figur i morgondimman, Dom kan möta nån på stigen, Nån som viskar för sig själv. Jag kan se mig själv...