FLICKAN VID GRINDEN (Music/lyrics Nick Borgen) Hon va åtta år den våren Hon var solens alla strålar där hon fanns Ja, jag minns så väl de skratten som Fick blommorna att följa hennes dans Hon var flickan där vid grinden Som skrattade och log varenda dag Med de gladaste ögon Som bara ett litet barn kan ha Men en dag jag kom till grinden Av det lyckliga jag sett fanns bara gråt Hon stod spejande längs vägen Och jag hörde henne viska "förlåt" Jag förstod nog inte riktigt När jag såg hur alla tårar föll till jord Och jag kunde inte trösta När jag hörde hennes vackra, sorgsna ord Pappa kom hem igen Varför måste du gå Om jag har sårat dig Kan du förlåta mig då Pappa kom hem igen För jag saknar dig så Jag é ju så liten än Och det é så svårt att förstå Nu jag plockat några blommor Invid grinden där hon lekte alla dar Allt é tomt och tyst och öde Som om tiden suddat allt som var Men jag glömmer aldrig tårarna För såg hur nån raserat hennes borg Som ett eko här inom mig Hör jag ännu hennes vädjan utav sorg Pappa kom...