Jag ämnar nu sjunga en storvulen hymn
Till mark som jag håller så kär
En visa om frihet, en visa om rymd
Om än rimmen må va sisådär
Den handlar om vidder och skogarnas land
Om mark som är stenig och karg
Om stugor långt utanför vildmarkens rand
Om älgar och björnar och varg
Om än ängarnes vall
Är mager och karg
Och vintern se olecklet kall
I Norrland, i Norrland är vackert ändå
Ja, där vill jag ha mina dagar
I Norrland, i Norrland, ja, där vill jag gå
Från fjäll ner till ängar och hagar
♪
Och färdas jag utsocknes, långt från mitt hem
Så tänjes det urstarka band
Som för mig tillbaka till Norrland igen
Från utsocknens märkliga land
Ty om än månglarens hand
Må va gullprydd och gradd
Så med guldet blir anden lätt arm
Till Norrland, till Norrland då tankarna gå
Till salar av tallar och granar
Till Norrland, till Norrland, till Norrland ändå
Ja, där vill jag helst av allt vara
♪
I jer kanske otänkt men funde'er iblann
Och tyck he jer märklit ändå
Att folke' som bor i ett sådant rikt land
Ska gå å wår fatti som få
Fastän fråntagen makt
Du lider i prakt
Och om än skändat står urberget starkt
Mitt Norrland, mitt Norrland, jag älskar dig så
Och sörjer allt du kunde vara
Mitt Norrland, mitt Norrland, åh, hur ska det gå?
Säg hur skall du prövningen klara?
Mitt Norrland, mitt Norrland, jag älskar dig så
Ja, där vill jag ha mina dagar
Mitt Norrland, mitt Norrland, mitt Norrland ändå
Ja, där vill jag dö och begravas
Ja, där vill jag leva och verka och dö
Där vill jag en gång begravas
Ja, där vill jag leva och verka och dö
Där vill jag en gång begravas
Där vill jag leva och verka och dö
Där vill jag en gång begravas
Ja, där vill jag leva och verka och dö
Ja, där vill jag en gång begravas