Hör nu nödtorftens psalm
Stiga upp ur min barm
Med en doft utan näver och halm
Hör en dåre i skogen
Som skriker mot storstadens larm
Det är mörkt, mina vänner
Och timmen är sen
Och natten, den faller så tung
Och det norrländska svårmodet äger mitt sinne var stund
Så ge mig en stig som leder till en avlägsen plats
Upp mot gråsvarta klippor min kropp vill ta sats
Uppå avlägsna höjder
Som av avståndet döljes
Skall jag skrika tills luften tar slut
Så ge mig en spade att gräva ett hål vitt och brett
Låt mig ramla däri som jag ingenting sett
Midnattssol lyser världen
Som en klen tröst på värden
Ty Norrland är mörkt nog ändå
Hör de mänskor som girk här
För så länge sen
Deras röster som ekar här än
Deras boplatser är borta, och förfallet det pågår här än
Deras strävan och nöd
Och för tidiga död
Deras kamp för sitt dagliga bröd
Vi säljer deras själar för materiellt överflöd
Så ge mig en stig som leder till en avlägsen plats
Upp mot gråsvarta klippor min kropp vill ta sats
Uppå avlägsna höjder
Som av avståndet döljes
Skall jag skrika tills luften tar slut
Så ge mig en spade att gräva ett hål vitt och brett
Låt mig ramla däri som jag ingenting sett
Midnattssol lyser världen
Som en klen tröst på värden
Ty Norrland är mörkt nog ändå
Genom natten rullar fri klas troll riter till tolk ut kvar två
I förbi ja gemenskap till entran forgan
Ja, gemenskap till entran utan
♪
Så ge mig en stig som leder bortom åkrarnas vält
Ge mig leråkrars ångest och vintrar av svält
Bland de nedhunggna träden
Och igenvuskna gärden
Skall jag skrika tills luften tar slut
Så ge mig en sup, ja en dunk av den renaste sprit
Må imperiets lakejer aldrig hitta hit
Midnattssol lyser världen
Som en klen tröst på värden
Ty Norrland är mörkt nog ändå
Norrland är mörkt nog ändå
Norrland är mörkt nog ändå
Ja, Norrland är mörkt nog ändå