Du va pärlorna i mörkret Du va värmen i min bädd När jag vaknade liten, kall och rädd Du va pärlorna i mörkret Och din längtan va min vän Jag saknar dig fast det va längesen Och älskar nog dig än Jag är kvar i samma land Och jag bor i samma hus Men jag längtar bort ibland Till havets stora brus Bor du kvar vid uddens slut Har du nån att hålla om Eller står du själv, när du ser ut På vikens solnedgång Är det tid för försoning För jag har nog aldrig glömt Sanningens förskoning Och de drömmar som vi drömt Du va pärlorna i mörkret Du va värmen i min bädd När jag vaknade liten, kall och rädd Du va pärlorna i mörkret Och din längtan va min vän Jag saknar dig fast det va längesen Och älskar nog dig än Alla löften som vi gav Blev i slutet tomma ord Vi ställde massa höga krav Som vi inte ens förstod Är det tid för försoning För jag har nog aldrig glömt Sanningens förskoning Och de drömmar som vi drömt Du va pärlorna i mörkret Du va värmen i min bädd När jag vaknade liten, kall och rädd Du va pärlorna i mörkret Och din längtan va min vän Jag saknar dig fast det va längesen Och älskar nog dig än Och varför är det så Att man sällan tycks förstå Vad det är man har Och sen finns det inte kvar Du va pärlorna i mörkret Du va värmen i min bädd När jag vaknade liten, kall och rädd Du va pärlorna i mörkret Och din längtan va min vän Jag saknar dig fast det va längesen Och älskar nog dig än Du va pärlorna i mörkret Och din längtan va min vän Jag saknar dig fast det va längesen Och älskar nog dig än