Jag är inte sjuk, inte sjuk
Jag är inte sjuk, inte sjuk
Jag är bara trött, så oändligt trött
Men jag är inte sjuk, inte sjuk
Han kom som en sommarvind
Älskogsleken var blind, den var blind
Och han gav mig ett barn och så gav han sig av
Jag var ung, jag förstod ingenting
Han ville ju bara va fri
Och leva sitt eget liv
Men skammen, den var min, den brände min kind
Jag orkar inte stanna kvar
Så jag for med min flicka från mitt hem
Vi flydde till storstaden
Till gator och torg, till buller och till stoj
Till bilar, neonljus och betong
Men jag fick inget arbete
Så vi satt i vår lägenhet
I förorten, i ensamheten
En tvåa på sjunde våningen
Men jag blev inte sjuk, inte sjuk
Jag blev inte sjuk, inte sjuk
Jag blev bara trött, så oändligt trött
Men jag blev inte sjuk, inte sjuk
Och dagarna kom och de försvann
De liknade alla varann
Jag blev som ett djur, jag gick runt i min bur
Jag pratade inte med nån ann'
Så grep ångesten om min hals
Och handen om hjärtat var kallt
Jag levde i skräck ett halvår i sträck
Jag grät mig till sömns varje natt
Så börja jag att dricka vin
Får att få orka känna mig fin
För att våga gå ut, för att inte ta slut
För att ta mig ur apatin
För jag fruktade för mitt förstånd
Jag ville bara va igång, va igång
Jag böna, jag bad om en plats för min flicka
Men daghemskön, den var för lång
Men jag blev inte sjuk, inte sjuk
Jag blev inte sjuk, inte sjuk
Jag blev bara trött, så oändligt trött
Men jag blev inte sjuk, inte sjuk
Så nu är vi vind för våg
Tills den fjärde vintern blev vår
Sen en dag, i april, då stanna världen till
När barnavårdsnämnden knacka på
Det var de som bodde bredvid (det är alltid de som bor bredvid)
Som låtit hämta dem hit
De rodna och sa att det var för min flicka
Så de visste trots allt att vi fanns till
De tog min flicka ur min vård
Vi fick bara fyra år
Men jag hoppas, jag tror att när hon blir stor
Hon kommer förlåta och förstå
Att jag var aldrig sjuk, aldrig sjuk
Jag var aldrig sjuk, aldrig sjuk
Jag var så trött, så oändligt trött
Men jag var inte sjuk, inte sjuk
Så slocka min sista glöd
Jag trodde jag ville dö
Ja, jag drev som ett rö, ett virvlande frö
En spillra i stormande sjö
Så jag sökte mig hit och jag kom hem
Till den stora förståelsen
Här talar man mjukt, här blir man snart sjuk
Här tror ingen på behandlingen
Här söver man ned ångesten
Här drogar man bort framtiden
Här är allting bra, här finns inga krav
Man får sova sig in i himmelen
De sa jag var sjuk, jag var sjuk, kom igen då!
Sa jag var sjuk, jag var sjuk
Jag var så trött, så oändligt trött
Kom igen då!
Och de sa jag var sjuk, jag var sjuk
Sa jag var sjuk, jag var sjuk
Men jag var så trött, så oändligt trött
De sa: "Det är ju sjukt, det är sjukt"
Och de sa: "Det är sjukt, det är sjukt"
Sa: "Det är sjukt, det är sjukt"
Men jag var så trött, så förbannat jävla trött
Men de sa "Ni är sjuk, ni är sjuk"
Revolutionsorkestern tackar för ikväll, God bless you
Länge leve de röda, ett, två, tre, viva!