En tid jag såg till ända, hur flammor for och solen dog Jag såg hur lågan tog all världen, jag såg hur urhav svalde jord Höga himmel bränner elden, djupt i vatten föll hon ned Där gick Ulven så att ränna, där flöt flott hon, Nagelfar Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör En andra gång uppstiger hon, moder jord ur havets djup Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör I Vindhem vakar gudarna, nu när elden brunnit ut Där var slut, men också början, ty lycktas strid skall komma frid Vet det gyllenblankt som gräset dolt, åter funnit vägen hit Och där de fordom ägda bräden, bådar ny och grönskön värld Åter örnen vingfar fjället och kniper fisk i nyfödd sjö Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör En andra gång uppstiger hon, moder jord ur havets djup Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör I Vindhem vakar gudarna, nu när elden brunnit ut Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör En andra gång uppstiger hon, moder jord ur havets djup Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör I Vindhem vakar gudarna, nu när elden brunnit ut Hör upp, ni Heimdalls ungar Hög som låg, likväl som kungar Hör vad Valan vist förkunnar Forntidsöde, framtidsfrö NU på osådd vall syns åter gro, månget gräs där njuter sol Där vid Gimle rest stå salhus, fagert, solbelyst och grann't Nu åter gudar gå i Vihov, nu allt illt skall bättre bli Där gå redlig man och mänska, lyckligt så i evig tid Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör En andra gång uppstiger hon, moder jord ur havets djup Men se Balder där och Höder, och se Höne blotspån strör I Vindhem vakar gudarna, nu när elden brunnit ut