När små fälttåg blir för långa Och han ändå längtar bort Dit där glasen blir för många Och hans vila blir för kort När små slagfält blir allt trängre Sen han brutit än en lans Där han aldrig kommit längre Än till landet Ingenstans Å Dulcinea Då ser han dej bland äppelblom Röda rosor och spirea Med din lugna läkedom Å Dulcinea Se upp, nu kommer don Quijote Längs lupiner och linnea Till sitt gistna sagoslott När den hetaste passionen Är en askhög, en ruin När den eldigaste tonen Blivit mördande rutin När den lyckligaste stunden Är en sång som ingen minns Och den tysta älskogslunden En plats som inte längre finns Å Dulcinea Då ser han dej bland äppelblom Röda rosor och spirea Med din lugna läkedom Å Dulcinea Se upp, nu kommer don Quijote Längs lupiner och linnea Till sitt gistna sagoslott