Hårda hagel studsar bort mot rutan
Sista bertil ut och holken tom
Snö blev tö och tobak är man utan
Utanför står trädet som ska fällas snart i blom
Solen gick i moln i sjunde himlen
Döden står i bakhåll där du flyr
Färden gick mekanisk mellan vimlen
Där centrifugens slammer gör dej aggressiv och yr
Där går du bland tysta öar
Där går skam på torra land
Med små gliringar på tungan
Och nån bräcklig pik ibland
Händer knyts i knot och saker muttras
Liten man nänns ingen lyssna på
Förödmjukad ska han gå och luttras
Tills han glömt vem han var och vart han ville gå
Liten man han spänner sej mot smärtan
Det finns bomullbot mot det som känns
Den som jagar ljus och flyr från svärtan
Ska till sist förneka också ljusets existens
Du vill lämpa av din barlast
Och lösgöra dina band
Som en hare bland hyenor
I ett unket Samarkand
Maktens laser fräter i din mage
\"Tiden är förgiftad och brutal\"
Kacklar också höns i Mammons hage
Kacklar bäst som värper guld och lyss när tuppen gal
Men när kvällens klockor slagit elva
Svimmar artigheten strax av skam
Vissa odlar myten om sej själva
Utan att dom ser en simpel sanning smyga fram
En blir kung, en blir knäckt
Och en har hemlig trumf på hand
En får potten, en får spader
På Mammons roffarband
I sin vånda gnisslar lilla kuggen
Med sin skuld och sitt förbjudna hat
Tidig måndag, sliten under luggen
Körs hon upp och knäcks av spelad hjärtlighet och prat
Men varenda vank och vink du snappar
Flyr din röst i sanningens minut
Biet dör med gadden som hon tappar
Hunden gläfser efter Gråben som har tjänat ut
Men att hålla tand för tunga
Är att dö för död mans hand
Ska vi slåss en gång för alla
Eller ta en tår på tand?