Det fanns en tid när åar flöt i stilla harmoni
Med träd och grodd och gräs på gods och gård
Det kallas romantik och det kallas nostalgi
För den som inte hade gods och guld var tiden hård
Det fanns en tid när mänskor kunde tala med varann
Och inte bakom ryggen på en vän
Det säjs att det var Rom som föll och Spartacus som vann
Och Goliat besegrades men det var länge sen
Abel slogs ihjäl och floden kom
Dränkte Kain och allt fick börja om
Det fanns en tid när åkrar plöjdes upp och togs i bruk
Bland stubbar, stock och sten där plogen slant
Och nog blev man förgiftad även då men knappast sjuk
Av kadmium, ja du har hört det förut, inte sant
Det fanns en tid när städer dränktes av en vidrig lukt
Och råttor åt från fattighjonens bord
Det säjs att ingen längre dör i fattigdom och fukt
Lorten flöt till havs och råttan flydde under jord
Det stinker inte längre nu som förr
Det osar svavel innanför min dörr
Det fanns en tid när hon var lika mycket värd som han
Och ingen man blev bannad för en tår
Det säjs att det var hon som en gång var en sorts tyrann
Och att han som är tyrann idag var förtryckt igår
Det fanns en tid när varje vink från fogdarna var lag
Men "ja" var ändå ja – och "nej" var nej
Fast fogdarna är färre, är dom rikare idag
Och lagens ord är grekiska, åtminstone för mej
Mänskor sliter än och fogden tar
Vad folket gör men mera sällan har
Och det var knappast gamle Noak som
Snodde folkets ark om floden kom