Året då musiken föddes samma år som den dog Jag står där allting börja där asfalten blir jord Blickar ut över trötta vagnar. Var det här du log? En brittsommar väntar nu ekar dina ord Du sa att världen den är så liten jag tycker Stockholm är för stort Du trampade vid halva jag går i dina spår Jag var arton år Vegakepsen blåser nästan av mig håller hårt som i en dröm Alla revor folk som stirrar låser cykeln jag har blivit av med saker för Men det var viktigare saker förr Vid kranarna går jag ner mig dom målar stan i svart Jag har inget kvar att ge Hur jag än vrider och vänder på det Så är det svårt att släppa tag om nåt man inte har Jag står vid världens ände och jag vet vad dom har sagt Släng gitarren i havet den tar dig ingenstans Men hoppet är det sista som lämnar människan Under eken som skulle fällas jag läser massa namn Någon älskar många hatar nån citerar Håkan "Här kommer lyckan för hundar som oss" Och pojkar och flickor traskar hand i hand Klubbar stänger lyktor tänder Kasta tärningen igen för rosen har vissnat Ta inget för givet Ta ingenting alls Ta inget för givet Allt kommer ikapp Ta inget för givet Ta ingenting alls Ta ingenting alls Vid kranarna går jag ner mig dom målar stan i svart Jag har inget kvar att ge Jag borde nog lämna Gbg Men det är svårt att släppa tag om nån man kunde va