Det var Ola och Magnus, den tredje var jag
Som sjöng våra sånger till gitarr och cymbal
Och pengarna vi fick, ja de kronor som blev kvar
De kasta vi bort i en bar
Men vi tröttnade sen och jag tog nattåget hem
Och sov nog ett år, när jag vakna igen
Locka tusen färgers ljus. Det här är inget ljug
Det finns barer lika stora som hus
Och där så stötte jag på en flicka av den sort
Som man bor hos en vecka men sen glömmer bort
Var hon kort? Var hon lång? Var hon mörk? Var hon blond?
Allt jag minns det är hennes trappuppgång
Den hon kastade mig utför, där låg jag i en hög
Då en typ med gitarr kom och fråga: "Är du död?"
Så jag sträckte upp min hand och sa: "Per Persson är mitt namn"
Och han svara: "Jag är Niklas jag minsann"
Så kom an, ja kom an varje kvinna, varje man
Ni får kalla vårt pack för rövarband
Men jag lovar på min själ och på det kött som är mig kärt
Historien jag sjunger är sann
Han reste mig upp och jag blev lutad mot en vägg
Och stod så ett tag. När han sen kom tillbaks
Var det i sällskap med en av de längsta män jag sett
Som sa: "Jag är kung av Zero-Zette"
Vi var stora i orden men lät lite tunt
Då prinsen av hängbjörk kom fram och sa så lugnt
"Jag är trött, jag är pank, men det bästa av allt
Jag har nyss fått sparken från mitt band"
Och det stod inte på förrns vi satt vid ett bord
Och skröt lite grann för det gör man ju ibland
När vi gick därifrån stod polisen vid vårt bord
Vi betalade notan under hot
Så kom an, ja kom an varje kvinna, varje man
Ni får kalla vårt pack för rövarband
Men jag lovar på min själ och på det kött som är mig kärt
Historien jag sjunger är sann
Så kom an, ja kom an varje kvinna, varje man
Ni får kalla vårt pack för rövarband
Men jag lovar på min själ och på det kött som är mig kärt
Historien jag sjunger är sann