Jag står vid staketet och tittar på skrot En buss och en pick-up som har skurit ihop Det enda som hörs här, det är kråkornas ljud På de hjul som kan snurra rullar människor ut Från den trötta jordens damm Till nåt guldhuggarland Och nu när mörkret är här, då är chefen på väg Till ett hus, till en säng, under filten en vän När verket brann ned då sa folk det var han När det byggdes ett nytt var det nån annanstans Än på den trötta jordens damm Till nåt guldhuggarland Och sen Tok-Jocke vann är han högt i det blå Lika högt som ett höghus i Amerika kan nå I två hela år har han gått här och sagt Att han packar sin väska och reser i natt Från den trötta jordens damm Till nåt guldhuggarland Från den trötta jordens damm Till nåt guldhuggarland