Min förtvivlan är klädsam Särskilt bedårande I pojkarnas ögon Utåt är jag stolt och trotsig Inombords kadaverdisciplin Min förtvivlan ska bara anas Som en eldsvåda i fjärran Och dess återsken på himlen Sprider ut den i lagom doser Faller allt som oftast i apati Sen nås jag av en idé En ung mans leende Jo, då är jag med igen Tar mig fram genom täta klungor Tar mig fram med oerhörd energi Och när halvåret har gått Då överlåter jag resterna Åt andra och konstaterar Att för mig är historien utagerad Finns inget mer att utvinna däri Om detta var dåtid Om det här var min ungdoms vårar Skulle jag väl vara Ganska lätt att förlåta Jag ligger här och väntar på ett annat liv