Genom fönstret blickar kvinnan, som kall och frusen är Fotspåren har sedan länge snön slukat Mot den torra gömmans björk Ligger frusen ved, kall och murknad I väntan på eldens lek och värmens givmilda smek Var är mannen hon håller kär, tänker hon och fruset skakar Drömmer sig till den trygga värmen, där glöden ljuvligt sprakar En illusion bländar men Den bittra kylan river ofrivilligt bort verkligheten och vaknar igen Han kommer nog inte hem inatt Vilseledd av ett spökligt spratt Som spelats av de som ej av griften fått sin ro Bedragen av ilska sakteligen börjat gro Bedragen av ilska sakteligen börjat gro