Hur kan det komma sig?
Att vi missar miraklet vi lever i
Skygglappar på bara jäktar förbi
Hur kan det komma sig?
Detta jäkta och jaga utan att veta vart
Jag hoppas den dagen ska komma snart
Då vi slutar tävla
Och ljuga för oss själv
Samlar mod och vågar trampa ur
Försöker hitta sätt att växa
Och lära nån slags läxa
Kring vad det är som ska bestämma hur
För det är så lätt att förblindas
Och låta sig bindas
Till ett synsätt som är ett bland flera giv
Som väl får sägas är rätt tveksamt
Kärvt det vet vi redan
Och makalöst tomt på empati
Så hur kan det komma sig?
Att vi missar miraklet vi lever i
Skygglappar på bara jäktar förbi
Hur kan det komma sig?
Detta jäkta och jaga utan att veta vart
Jag hoppas den dagen ska komma snart
Då jag lyckas hitta någon slags balans
Mellan inre ro och ständigt vilja mer
För det är så lätt att börja tävla ryckas med av konkurrens
En märklig syn på sånt som livet ger
Men ack så lätt att trilla dit
För att sen mest bara må skit
Av svärtan som växer inuti
Tänk om jag kunde lära mig att bygga
Äventyr mitt i det trygga
Är säker på att jag vill komma dit
Så hur kan det komma sig?
Att jag missar miraklet jag lever i
Skygglappar på bara jäktar förbi
Hur kan det komma sig?
Detta jäkta och jaga utan att veta vart
Jag hoppas en vändning ska komma snart
Det är lätt att tappa fästet
Hamna i att ta utan att ge
Kasta sig över
Mer än du behöver
Betrakta men aldrig lyckas se
Så hur kan det komma sig?
Att vi missar miraklet vi lever i
Skygglappar på bara jäktar förbi
Hur kan det komma sig?
Detta jäkta och jaga utan att veta vart
Jag hoppas en vändning ska komma snart
Hur kan det komma sig?
Att vi missar miraklet vi lever i
Skygglappar på bara jäktar förbi
Hur kan det komma sig?
Detta jäkta och jaga utan att veta vart
Jag hoppas en vändning ska komma snart