Ibland förstår jag inte ens på mig själv Jag är mitt i folkhavet men jag står helt själv Vet jag mår dåligt men Kan inte styra mina känslor så jag går dit jämt Man vill så gärna vara omtyckt och älskad Då bygger murar för att inte känna sig så ensam Ah, besvikelse förväntan Måste förlika mig min känslan Min storsta kritiker, bäst på att döma mig Mitt liv, jag har allt man kan önska sig Ändå vill jag ligga under täcket och ba' gömma mig Rädd för att någon skulle glömma mig Kanske är det för allt vin som jag har druckit Eller kanske är det för att jag vill va' så jävla duktig Kanske är det kraven som man måste leva upp till Kanske är det jag som aldrig vuxit ♪ Ibland så känns det som det räcker Ont i mågen, sömnlösa nätter Det brinner i skallen, måste missat alla tecken Är det som man känner innan man går in i väggen? Vill börja om och ba' klippa bort hälften Fyller upp mitt schema för att slippa känna efter, ah Jag måste bryta mina mönster Och jag tänker mycket längre för att se konsekvenser Krav och förväntningar, pressen är hög Får aldrig visa sig svag, trots man är ledsen och skör Jag bara gasar och kör och det kan såra mina nära Lever olika liv i mina olika världar Vita lögner utan innebörd Som när bägarn rinner över, jag har vart där och ville dö Så många situationer i mitt liv jag stått på kanten Besvikelsens melodi, jag kan den