Bedövad och vilsen, mitt huvud, mitt sinne En duva, muterad, vill flyga, men skenar Fördömd till att lämna, det brända, det kända För allt är förlegat, förfruset, förstenat ♪ Bedövad och vilsen, mitt huvud mitt sinne En duva, muterad, vill flyga, men skenar (och faller) Fördömd till att lämna, det brända, det kända För allt är förlegat, förfruset, förstenat Sprickor genom jorden där det nya gräset gror Bland de fallna, döda löven, som tatt sin sista ton Sprickor över marken och vi trampar genom sand Då vi finner oss vid randen av den trygga världens famn Stundvis är tanken försupen och skamsen Av trygghet och omsorg och känslor på tomgång Jag såg allt jag ångrar, försökte att orka Men tidvattnet tog mig och sanningen slog mig